På armlängds avstånd

Vem påverkar konsten och kulturen i vårt samhälle idag? Vem håller hårt i finansieringen och vem beslutar om innehållet?

I Storbritannien formulerades för något år sedan principen ”på armlängds avstånd” inom kulturpolitiken. Principen diskuteras även här, bland annat på Konstundervisningsdagarna i Esbo 23–24 oktober.

Alldeles kort betyder principen att beslutsfattare och den kulturella professionen har en arbetsfördelning i fråga om innehållet i konsten och kulturen. En politiskt tillsatt ledning har i uppgift att besluta om resurser och övergripande mål. Den konstnärliga friheten och det kreativa skapandet ligger hos professionella konstnärer och kulturarbetare. Kulturen ska tillåtas vara fri och ifrågasättande och inte styras av den politiska makten i samhället.

Den statliga finansieringen av konst och kultur minskar. Att styra finansieringen genom att på politisk väg definiera innehållet är en farlig väg att gå. Företagssponsorering är vanligt inom idrotten – kan det även tillämpas inom konst och kultur? Att arbetsgivare genom olika subventioneringssystem (t.ex. Epassi, kultursedlar osv.) kan uppmuntra arbetstagarna att använda kultur som rekreation är mycket bra. Kan näringslivet uppmuntras till att även på andra sätt stöda kulturen?

Många företag vill visa sin miljömedvetenhet genom att stöda olika ekologiska hållbarhetsinsatser. Uppmärksammas även den sociala och kulturella hållbarheten på liknande vis? Var går i så fall gränsen mellan sponsorering och påverkan? Kommer vi i framtiden att se kulturhus med företagsnamn och företagslogon, något som idag är vanligt när det gäller idrottsarenor? Och när börjar företagen i så fall styra över innehållet på scenerna i kulturhusen...?

Kulturfältet bör vara fritt, möjliggörande och öppet för nya tankar och impulser. Kanske vi vänder på principen och i stället tänker att armlängds avstånd är tillräckligt nära för att rycka aktörer i ärmen och föra en kreativ dialog om både finansiering och innehåll i konst och kultur.