Kenneth Norrlin berättar själv om sin resa från det att han blev färdig från kockutbildningen tills att han idag är souschef/skiftesmästare på restaurang 1h+k i Vasa:
“Jag studerade till kock på Svenska Yrkesinstitutet (SYI som sedan blev YA). Det är längesen. Jag har blivit gammal. Eller egentligen bara äldre. Det ser jag som en fördel.
Min resa är inte glamorös på något vis alls. Jag har aldrig varit intresserad av att t.ex. tävla i mitt yrke, så inga fina tävlingar finns på mitt CV. Men jag har rest och samlat på människomöten från olika kulturer och har alltid sett mat och dryck som en viktig essens i livet, så det är ofta det som har kommit upp till diskussion då jag träffat olika människor.
Jag tyckte att allt annat än jobb var intressant då jag var yngre. Så jag ströjobbade på olika restauranger som fanns i närheten där jag råkade befinna mig. Träffade alla möjliga människor. Goda och onda. Men alla intressanta.
Jag jobbade en del på färjor. Det tyckte jag var bra då jag var ledig länge emellan och kunde göra någon resa då och då. Jag jobbade också en tid på YA (då SYI) och studerade pedagogik. Var handledare i dåvarande övningsrestaurangen. Sen började jag jobba med catering och lunch. Det jobbade jag med i sex år och jag lärde mig mycket. Både om matlagning och livet överlag. Efter ännu en mellanlandning på en annan restaurang, sökte jag mig till 1h+k.
Cirkeln slöts
Jag hade lärt känna ägarna på 1h+k tidigt i karriären och vi hade sporadiskt hållit kontakt. Jag visste också att Sören som jag studerade tillsammans med på YA jobbade på 1h+k. Det kändes lite som om cirkeln slöts. I alla fall för en viss tid framåt.
Jag tycker det är viktigt att kunna inspirera unga människor att hitta rätt. Jag var själv en rätt vilsen person som ung och behövde någon som visade mig rätt väg. Som tur hade jag en lärare som kom direkt från arbetslivet då jag studerade vid YA. Han var hårdhudad och fine dining-betonad. Han gjorde det till sin personliga mission att få mig att hitta rätt i livet. Vilket inte alltid kan ha varit lätt. Men det lönade sig. Än idag har jag principer i mitt liv som jag håller fast vid som jag lärde mig av honom.
Det är trevligt att gå ut och äta i Vasa. Mycket trevligare än för 20 år sen. Nu finns det väldigt många privatägda restauranger i stan som skulle mäta sig med vilka andra fina restauranger som helst i världen. Det fanns det inte för 20 år sen.
Den yngre generationen behövs för att bibehålla detta och för att kanske ta det ännu ett par steg längre. Vissa klarar sig med bara en liten knuff i rätt riktning, andra klarar sig helt utan. Sen finns det de som är som jag, som behöver en lite större knuff, de som behöver en liknande mentor som jag hade. Jag hatar tanken med att det inte skulle finnas en sån människa då det behövs, så det är där jag kommer in.
Det är viktigt att se den yngre generationen intressera sig för mat och dryck. Jag vill väldigt gärna känna att man har lämnat något sorts avtryck i framtiden då de tar över helt och man själv besöker restauranger som kund.”
