På Wasa Teater pågår just nu en revolution bakom kulisserna. I föreställningen Dinosauria, riktad till barn i åldern 4 till 8 år, får publiken möta dinosaurier som navigerar kärlek, pinsamheter och konflikter – allt i ett färgglatt, lekfullt scenrum.
Nästan lika spännande som själva berättelsen är den förändring som sker i verkstäderna. För Dinosauria är Wasa Teaters första produktion enligt Theatre Green Book, en internationell standard för hållbar scenkonst. Och i centrum för detta arbete står Ina Nordberg, föreståndare för kostymateljén.
— Vi ser det som ett pilotprojekt, säger Ina. Målet är att förändra tankemönstren för alla inblandade – inte bara i verkstaden, utan i hela huset.
Ett grönt ramverk för framtiden
Theatre Green Book (TGB), som utvecklades i Storbritannien, ger teatrar ett konkret ramverk för att minska sin klimatpåverkan. Det handlar bland annat om att återanvända material, undvika miljöfarliga ämnen och planera för en scenografi och kostymdesign som kan leva vidare efter premiär. I Dinosauria syns det bland annat genom att över hälften av allt material är återbrukat eller kommer från överskottslager. Målet är att minst 65 % av materialet ska kunna återanvändas eller doneras efteråt.
— Vi har t.ex. valt bort sprayfärger och PVC-baserade konstläder som innehåller skadliga kemikalier, berättar Ina. Och vi har tänkt hela vägen – från designidé till vad som händer med dräkterna efter sista föreställningen.
Kostymerna i Dinosauria kommer inte att plockas isär eller slängas. Istället planeras de att hyras ut eller återanvändas i framtida produktioner. Det handlar både om miljöhänsyn och om resurssmart teaterverksamhet.
Från vision till vardag
För Ina Nordberg är hållbarhet inte ett nyväckt intresse – det har varit en självklar del av hennes arbete sedan hon började på Wasa Teater för tio år sedan.
— När jag kom hit fanns det ingen större kunskap eller vilja att arbeta grönt, men jag började i det lilla – bytte ut vissa material, dokumenterade, skapade ett eget rapporteringssystem. TGB ger oss nu ett gemensamt språk och en struktur.
Det mest avgörande skedet är, enligt Ina, designfasen. Det är här förutsättningarna skapas för en hållbar produktion. Därför måste scenograf och kostymdesigner involveras tidigt och vara införstådda med de gröna målen.
— Det kan vara en utmaning, särskilt när konstnärliga visioner krockar med praktiska begränsningar. Men jag tror att det är möjligt att kombinera en stark konstnärlig vision med hållbara val – det kräver bara att vi alla sätter oss in i tankesättet.
Syns det för publiken? Kanske – kanske inte
Publiken som möter Dinosauria ser färgglada dräkter, fantasifulla karaktärer och ett lekfullt scenrum – men hållbarhetsarbetet bakom måste inte vara synligt.
— Det är egentligen upp till designern om det ska märkas, säger Ina. Vissa väljer att visa återbruket som en del av det estetiska uttrycket. I Dinosauria är det inte så tydligt, men det är inte heller poängen. Konsten måste få ta plats – och den gröna omställningen ska fungera som en grund, inte en begränsning.
En bransch i förändring
Ina menar att många teatrar fortfarande saknar tillräcklig kunskap om hållbar kostymproduktion. Hon efterlyser mer utbildning och framför allt ett större ansvar från institutionerna.
— Det är institutionerna som måste driva förändringen. Om vi vill ha en hållbar teaterbransch 2030, som TGB strävar efter, så måste det här bli norm, inte undantag.
Med Dinosauria som föregångare hoppas Ina att Wasa Teater kan visa vägen – både lokalt och nationellt.
— Det är små steg, men tillsammans gör de skillnad. Och om vi lyckas förvandla ett gäng kärlekstörstande dinosaurier till förebilder för hållbar scenkonst – då har vi verkligen gjort något fint.
