Jag samlar på fina berättelser från teaterns värld. Berättelser om då teaterkonsten nått fram till sin publik. Tex berättelsen om pojken som dagispersonalen aldrig hade hört skratta, förutom då Wasa Teater var på besök. Eller mamman som skjutsade sin dotter inte bara en, utan tre gånger, från Pargas till Vasa för att se en teaterföreställning. Berättelsen om kvinnan som kom fram för att berätta hela sitt livs historia efter en viskonsert, mannen som grät som ett barn efter föreställningen. Och alla de gånger jag själv har varit med i ett teaterrum och känt samhörigheten, känslan mellan skådespelarna och publiken. Spänningen, skrattet, gråten. Det finns inget bättre än att stå på scenen framför en publik som skrattar högt eller gråter så att man kan se hur de torkar tårarna i mörkret.
All konst, inte bara teaterkonsten, har denna förmåga. Att få oss att känna att vi lever, få oss att stanna upp, få oss att förundras. Konsten får oss att se på oss själva och våra medmänniskor med större förståelse.
Konsten ger oss också nya tankar, nya sätt att se på vår tillvaro. Vi hittar nya sätt att uttrycka våra tankar och känslor, vi lär oss att se på alternativen. Vi övar vår kreativa förmåga. Och denna kreativitet är grunden till allt det som vi kan skapa och göra som människor. Kreativitet eller fantasi om man så vill, är förutsättningen för alla våra framsteg, våra uppfinningar och innovationer, vår problemlösningsförmåga. Den italienska kulturekonomen Pier Luigi Sacco har i sin forskning visat att i ett samhälle där människorna är delaktiga i kulturlivet och utövar konst, så är innovationsnivån också hög. Vill vi ha ett samhälle med många ideér, innovationer och lösningar så ska vi låta människorna ta del av kulturen. Vi ska med andra ord investera i kultur och låta barn och unga, vuxna, åldringar få vara med i kulturlivet. Satsa på att låta våra professionella konstnärer utveckla och utöva sin konst, för att få publiken, lyssnarna, läsarna, besökarna att minnas att de lever och att de har möjligheter i sina liv.
Allra viktigast är det att våra barn och unga får uppleva konst och kultur. Det ökade illamående och den oro som vi ser i vårt samhälle bland barn och ungdomar är minst sagt befogad, men konsten och kulturen kan ge dem möjligheter att uttrycka sig, hitta språk för sina känslor och tankar, upptäcka sin egen förmåga att vara kreativ. Och bara det att lyckas skapa något, spela en låt på gitarr, måla, skriva, sjunga, spela teater kan göra en människa lite gladare. En 14-årig släkting till mig sa om repetitionsperioden till en nyårsrevy som hon medverkade i: ”här går det inte en timme utan att vi skrattar.” Det borde alla 14-åringar få vara med om. I vår tid behöver vi alla förmågor, all vår samlade kunskap och vår problemlösningsförmåga. Vi behöver vår kreativitet och vi behöver vår empati.
Det finns någon klok person som sagt att det finns inget som gör människor så vänligt sinnade och så ovilliga till strid som att hålla på med konst.
