Bakom kulisserna på Solchanser

Enroth om utmaningarna med att skapa 47 karaktärer 

Marc Chagall var en rysk-fransk konstnär som levde mellan 1887 och 1985. Han var känd för sin unika stil och användning av levande färger i sina målningar och var en av de främsta företrädarna för den moderna konstens utveckling. Under 1900-talet spelade han en betydande roll inom den judiska teatern och skapade scenografier och kostymer för flera teaterproduktioner. Hans stilistiska signatur i teaterarbetet, blev inspirerande för scenografer över hela världen. Också scenografen och dräktdesignern Pia Enroth säger att Chagalls konst haft stor betydelse för hennes arbete med föreställningen Solchanser.  
Enroth berättar att scenografin har två huvudsakliga spår. Dels en realistisk med hög igenkänningsfaktor, dels en mera drömsk fantasivärld. Också i den mer magiska världen spelas det vardagliga situationer, men känslan ska vara annorlunda. Här är färgvärlden, enligt Enroth, en starkt bidragande faktor. Den syns bland annat i ett 32 kvadratmeter stort konsertverk som fungerar som föreställningen huvudsakliga fond.  

Jag har gjort skissen, den är stor som ett vykort, beskriver Pia Enroth. Men det är Jeremy (teaterns snickarmästare) och Kevin (praktikant) som målar det stora konstverket. Jag tycker om att jobba analogt. Skissen är målad med färgpennor. Därför vill jag att bakväggen skall målas med färg, framom att beställa ett tryck eller jobba med projektioner.  

Det analoga är teaterns styrka 

Att jobba analogt passar den här produktionen väldigt bra, fortsätter Enroth. Det är kanske lite klyschigt, men man är sin eget livs konstnär, man målar sitt eget konstverk. Jag tänker att det är det man gör som människa varje dag. 

Just det här menar Enroth är speciellt tydligt i pjäsen som Johan Fagerudd och Siri Fagerudd har skrivit. Alla karaktärer är målade, även om vissa är gjorda med grova penseldrag och andra är gestaltade i detalj. 

- Jag tycker de har gjort ett väldigt fint jobb med manuset, publiken får lära känna karaktärerna genom små betraktelser och nedslag i deras liv.  
Enroth berättar att hon ser det analoga som en av teaterns främsta styrkor, medan dataspel och film (hon har erfarenhet av att jobba med det senare) är mycket bättre lämpade för digitala lösningar. 

- Teater händer här och nu, och skall upplevas live med andra människor i samma salong. Det är det som gick förlorat i några år, när vi inte fick andas samma luft. Jag ser det som teaterns uppgift att skapa i nuet, tillsammans.  

En urban pjäs med många karaktärer 

Solchanser kan beskrivas som en pjäs med kontraster och handlar om livet i en stad. I scenografens jobb ingår det att hitta det som stöder texten, även om det inte nödvändigtvis alltid måste vara ordagrant. I Solchanser har Enroth valt att plocka fram stadens gatstensgråa nyanser i skådespelarnas grundkostymer medan vissa scener innesluter publiken i nattlivets glimrande neonljus. På den direkta frågan om staden vi rör oss i är Vasa, svarar hon att det kan finnas hus i skylinen som har viss vasaanknytning, men att det kan vara vilken stad som helst som ligger i närheten av Sundom.  

Föreställningen är en kavalkad av tragikomiska situationer. Människor som söker efter kärlek, människor som söker efter sig själva och människor som är fullständigt besatta av sin egen vardag. 

Senast jag räknade var det 47 karaktärer som skall porträtteras på scen. Det är på flera sätt utmanade att differentiera så många figurer med helt olika kostymer, men det är inte heller eftersträvansvärt. 
Enroth berättar att den här delen av jobbet kräver god dialog med regissören, Jakob Johansson. De karaktärer som är mer återkommande får en egen helhetsoutfit. Andra karaktärer är bara snabbt på genomresa, de får någon detalj adderad till en fungerande grundkostym. Som scenograf och dräktdesigner är det här något som kan vändas till visuellt fungerande grej. Det ska vara snyggt att se på, samtidigt som det ska hjälpa publiken att hålla koll på karaktärerna. 

När barn leker, kan det räcka med en jacka för att ha en mantel eller en krona för att bli prinsessa. Också det här är en del av teatern, att man kommer överens med publiken om vad som är vad.  

Finns det något visuellt som publiken kommer att prata om i pausen?  

- Det är svårt att säga förstås, säger Enroth och tänker några sekunder. Vi har integrerat stor del av dekorelementen och rekvisitan i målningen som utgör bakväggen, så jag hoppas att det kommer att vara en upplevelse att se ett endimensionellt konstverk förvandlas till allt som behövs för att skapa en stad. Och så tycker jag att det är roligt att det mesta av rekvisitan är inspirerat av sådant som kan hittas i Chagalls målningar. Orsaken till att han blev en så stor inspiration för mig, är hans tillåtande och varierande uttryck.