TEXT: Ann Backman, projektforskare på Yrkeshögskolan Novia, Viveka Öling-Wärnå, projektforskare på Yrkeshögskolan Novia. Riku Niemistö, överlärare på VAMK. Sanna Saikkonen, lektor på VAMK
Digitalisering är en av megatrenderna i vårt samhälle och anses vara effektivt samt minska kostnader i längden. Inom ramen för projektet “Improved Access to Welfare Services by Digital Solutions” har fyra högskolor (Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia, VAMK och Vasa universitet) undersökt användning och erfarenheter av digitala välfärdstjänster för barnfamiljer. Inom projektet har två studier utförts med föräldrar och professionella inom småbarnspedagogik och social- och hälsovård. Data till studierna har samlats in genom gruppintervjuer, individuella intervjuer och en enkät under åren 2021–2023.
I resultaten framkom att föräldrarna använder sig av många digitala verktyg och tjänster i vardagen. Päikky och Wilma upplevdes som bra verktyg inom småbarnspedagogiken och man såg gärna att fler funktioner kopplades till Wilma. Kommunikationskanalerna är många och splittrade, t.ex. används skilda verktyg för att boka närvarodagar och att skicka ut veckobrev, och även sms och WhatsApp-meddelande förekommer. Detta upplevdes som stressande av både föräldrar och personal.
Att synliggöra verksamheten på daghem var centralt både ur barnens och föräldrarnas synvinkel. Fotografering var vanligt och ibland fick barnen själva vara delaktiga vid dokumenteringen. Daghemsvardagen dokumenteras alltmer digitalt, vilket har sina fördelar, men personalen ifrågasatte också hur tillgängligt det är för barnen. Barnens egna pappersmappar är mycket omtyckta av barnen och lättillgängliga, men är något som man planerar att digitalisera.
I småbarnspedagogikens läroplan ingår digital kompetens. Barnen har tillgång till surfplattor för pedagogiska spel, ljudböcker, filmer eller som hjälpmedel. Barnen tycker om det och kan vara delaktiga i att skapa digitalt material. Digitala verktyg kan stöda inlärning samtidigt som personalen lyfte upp att det är viktigt att avväga när det är ändamålsenligt.
Inom barnrådgivningen var användningen av digitala tjänster mindre, vanligen användes telefonen. Personalen föredrog direkta telefonnummer för kontakt med föräldrarna i stället för att samtalen styrs via en telefonväxel. Elektronisk tidsbokning av årskontroller och vårdbedömning genom mobiltelefonens kamera ansågs som smidiga digitala tjänster, men som inte ännu var utvecklade vid alla barnrådgivningar.
Den ökade tillgängligheten med digitala tjänster lyftes fram som positivt av föräldrarna. Chat-tjänster med personal som svarar i realtid hade man bra erfarenheter av, medan chatbottar gillades mindre. Onlinebokningssystem ansågs flexibelt, men det framgick också att många föredrar att ringa eller lämna ringbud.
Föräldrar uppgav att de förväntas ”hänga med i tekniken”, likaså att kunna sålla bland all information som tillhandahålls, vilket inte är så enkelt. Tid var en nyckelfaktor som kom upp under intervjuerna. Både föräldrar och personal upplevde att det inte är lätt att hitta tid för att lära sig nya digitala verktyg i den hektiska vardagen.
Digitaliseringen av tjänster märks alltmer i vår vardag och utmanar oss att hänga med i utvecklingen. Det är viktigt att användarna har möjlighet att påverka utvecklingen och utformningen av nya av digitala tjänster.
