Från och med november är det dags för fars på Wasa Teater. Adde Malmberg ligger bakom både manus och regi, och han utlovar en fars som bjuder på hög igenkänning för det föreningsfyllda Österbotten.
Farsen Man får väl ställa upp utspelas i en byagård där flera föreningar samsas om utrymmet. Alla är medlemmar i alla föreningar och det fuskas friskt med bidragsansökningar, vilket ställer till det då en kontrollant från Hembygdsföreningarnas Centralorganisation oväntat dyker upp.
— Farser går ut på att en liten lögn måste döljas och det hela växer som en snöboll. En fars är som ett korthus och jag brukar använda mig av legogubbar då jag skriver manus för att hålla reda på var skådespelarna ska befinna sig på scenen, säger Adde Malmberg.
Malmberg skrev ”Man får väl ställa upp” år 2019 och den har spelats på Riksteatern och turnerat i Sverige. Idén till att förlägga handlingen till en byagård kommer från teatern
som består av över 200 lokala teaterföreningar.
— Nästan alla i Sverige och Finland har erfarenheter från föreningslivet och eftersom humor i hög grad bygger på igenkänning så funkar det bra med en föreningsfars.
Vissa namn har ändrats för att låta mer österbottniska, men i övrigt är det en oförändrad fars som har premiär på Wasa Teater den 12 november.
— Vissa ord måste bytas ut för att ni inte använder dem på samma sätt i Finland, till exempel säger ni inte ”kanon” då något är toppen. Skådespelarna kommer att använda
ett mellanting mellan dialekt och standardsvenska för att ge språket en lokal färg.
Malmberg kan se fram emot en finländsk höst. Förutom att regissera farsen på Wasa Teater så kommer han att återvända till Svenska Teatern där han regisserar komedin
”Evigt ung”.
— Jag trivs bra i Finland och jag tycker om finlandssvensk teater. Jag är väldigt förtjust i Humorgruppen KAJ, tyvärr fick jag covid då jag skulle komma och se ”Botnia Paradise” så jag har endast sett en inspelning och det är inte samma sak som att vara på plats i salongen.
Det hör inte till vanligheterna att farser spelas på de stora scenerna, det är främst amatörteaterföreningarna som håller traditionen vid liv.
— Vi lever i en tung tid med krig och pandemi, och för att vi ska orka engagera oss så är det viktigt att vi ibland släpper allvaret och får skratta. Behovet av humor är väldigt stort nu.
