Mot en oviss framtid!

De två senaste åren har corona-pandemin kastat sin skugga över verksamheten inom yrkesutbildningen. Vi har varvat närundervisning med distanslärande. Studerande och personal har på ett beundransvärt sätt klarat av att vara flexibla och anpassat sig till snabba förändringar i verksamheten.

I februari i år trodde vi att nu kan vi se ett slut på pandemin och att vi efter två ansträngande år kan återgå till ett normalläge inom utbildningen och i samhället. Men ack så blev det ju inte, plötsligt har vi ett krig i ett självständigt land som inte ligger alltför avlägset ifrån oss. Nu får vi i stället börja fundera på hur vi har det med vårt eget försvar, befolkningsskyddet, mat- och energiförsörjningen samt hur ordna vardagen för de som söker skydd i vårt land. 

Det som sker i Ukraina ger oss alla en extra mental belastning att bära, för egen del tycker jag att det hade räckt med pandemin. Den 23.3 överlät vi YA:s tidigare undervisningsambulans åt Kristel och Kaido Kotkas som engagerat sig i att föra ambulanser och behövligt material till det krigsdrabbade Ukraina. Vi som var med vid överlåtelsen hade blandade känslor då ambulansen åkte i väg. Det kändes bra att ambulansen kan ge en hjälp åt nödställda och eventuellt rädda ett liv, men samtidigt overkligt att vi år 2022 har ett krig in på knutarna och skickar i väg en trotjänare mot en oviss framtid.

I fjol kom statsrådets utbildningspolitiska redogörelse (Statsrådets publikation 2021:24). I redogörelsen presenteras en vision för utbildningen och forskningen som sträcker sig fram till 2040-talet. Dessutom fastställs de ändringar som behövs i resurserna, strukturerna och styrningen för att svara mot och påverka förändringsfaktorerna i verksamhetsmiljön och för att skapa förutsättningar för ett meningsfullt liv för alla. Vid ett flertal tillfällen under början av året har man från statliga myndigheter lyft upp hur befolkningsutvecklingen kommer att ske fram till 2040-talet. Enligt statistiska uppgifter kommer andelen tillgänglig arbetskraft att minska eftersom andelen äldre ökar samtidigt som andelen unga minskar. Det finns även en stark oro för hur vi i Finland skall kunna ordna utbildning likvärdigt i hela landet. 

Som en följd av den utbildningspolitiska redogörelsen startade Undervisnings- och kulturministeriet i slutet av 2021 ett projekt ”Utveckling av samarbete och anordnarstrukturen i fråga om utbildning på andra stadiet”. I projektet ingår att utveckla studiemöjligheterna mellan gymnasiet och yrkesutbildningen, förenkla finansieringen samt skilja på finansieringen för läropliktiga och för kontinuerliga lärande, utveckla verksamhetsstyrningen av yrkesutbildningen, utveckla anordnandet av utbildning samt utveckla verksamhetsmodellerna och samarbetet inom andra stadiet. Det var senast 2018 som vi kraftigt reformerade yrkesutbildningen och nu verkar vi till en del överge det som då skapades. Under denna regeringsperiod kommer en del beslut som påverkar finansieringen av yrkesutbildningen för de läropliktiga ännu att göras, men samtidigt överlämnar man åt nästa regering att ta beslut gällande finansieringen för studerande som inte är läropliktiga.  Då jag läser utbildningspolitiska redogörelsen samt målsättningen för andra stadiets utvecklingsprojekt känns det plötsligt som om yrkesutbildningen går mot en oviss framtid.