Med en pågående coronapandemi som hotar att övergå i en ekonomisk depression och växande arbetslöshet står vårt samhälle inför nya utmaningar. Det gäller också utbildningssektorn och högskolorna. Inom Novia jobbar vi för högtryck för att hålla igång verksamheten så normalt som möjligt, samtidigt som vi har fått många nya frågor som ska hanteras. Erfarenheterna kommer dock också att vara värdefulla med tanke på framtiden. Som en viss motvikt till de stora negativa effekterna av en kris som denna, så skapar den också grogrund för utveckling och framsteg. Att vid Novia på två dagar ställa om till distansundervisning och distansarbete gick över alla förväntningar. Det är mycket imponerande hur väl detta har löpt och vilken beredskap lärarna visat sig ha att undervisa över nätet.
Människan är en social varelse och nu uppmanas vi till social distansering. Konflikten är uppenbar. Samtidigt kan man stanna upp kring begreppet social distansering. Det handlar ju egentligen om fysisk eller till och med geografisk distansering, för att förhindra smittspridning, inte om att vi skulle distansera oss från varandra socialt. Tyvärr är risken uppenbar att den fysiska distanseringen för många resulterar i just en distansering också socialt. Det här gäller kanske i synnerhet de äldre och andra som hör till riskgrupperna, men för oss inom utbildningssektorn gäller det också studerande som upplever isolation. För många är den sociala dimensionen av studierna viktig både för andligt välmående och studiemotivation. Det är viktigt att vi är lyhörda för olika behov och situationer.
Finland hör till de länder som mest effektivt gått över till distansarbete. Det här beror kanske på att vi är ett glest befolkat land, med långa avstånd, och ibland hör man lite skämtsamt sägas att det passar oss bra att sitta hemma var för sig. Samtidigt så tror jag att vi är många som längtar tillbaka till den sociala arbetsgemenskapen på arbetsplatsen. Vi har ju också byggt våra arbetsplatser för att de ska stöda vårt arbete med till exempel ergonomi, teknik och bespisningstjänster. Våra hem har vi byggt för helt andra syften, primärt för samvaro med våra närmaste och för att balansera ett ofta hektiskt arbetsliv.
Det kommer en tid efter denna kris. Idag är det svårt att sia om hur det postpandemiska samhället kommer att se ut. Vi vet inte om detta virus är ett som försvinner från vår planet för gott eller om vi tvingas lära oss att leva med det. I det förra fallet kanske vi går tillbaka till något som liknar det tidigare normala, i det senare fallet får vi ett nytt normalläge.
Det som står klart är att priset för pandemin och dess hantering är mycket högt. Hur högt, kan vi i detta skede inte överblicka och jag ska inte ge mig in på detta. Det är ändå skäl att redan nu börja fundera över följderna. Samhällsekonomin ansträngs till det yttersta, samtidigt som behoven av utveckling är stora. Det framförs föreslag om att studieplatserna vid högskolorna ska utökas för att motverka en växande arbetslöshet. Företagens utvecklings- och omställningsbehov växer, samtidigt som kassan sinar. Enligt en aktuell undersökning som gjorts bland företagsledare, är det nu många som passar på att satsa på att stärka personalens kompetens, när tid frigörs från annat. För många, speciellt mindre företag, är det här dock i praktiken svårt eller omöjligt. Här behövs säkert nya samarbetsmodeller för utbildningssektorn och företagen. Inom Novia prövar vi som bäst en modell där våra studerande i sommar kan hjälpa företag med olika typer av mindre eller större utvecklingsuppgifter.
Novia vill vara med och lindra verkningarna av den pågående krisen samt stöda återhämtningen i en postpandemisk värld. Just nu vill jag ändå främst säga, att det är viktigt att vi håller kontakten och inte distanserar oss socialt, även om vi ska hålla fysisk distans.
