Wasa Teaters chef Åsa Salvesen jobbar sista dagen på teatern den 8 maj. I fem år har hon lotsat teatern, planerat repertoaren och varit med om ett 100-årsjubileum. Vi ställde några frågor till henne om hennes 5 år på Wasa Teater.
– Den klassiska sportfrågan, hur känns det?
Tack, bra! Samtidigt är det en väldigt märkligt tid vi befinner oss i just nu. Jag har sedan mitten av mars huvudsakligen arbetet per distans från mitt hem i Ekenäs, med några få avstickare till teatern. Det var ju verkligen inte så här jag hade tänkt min sista tid på teatern.
– Vad har det bästa varit med att jobba på Wasa Teater?
Wasa Teater är en mänsklig teater med passliga mått. Inte för stor, inte för liten, alla har en reell chans att ses under arbetsdagen. Det är en teater med potential och som besitter ett stort professionellt kunnande. Det har varit en stor tillfredsställelse för mig att med just dessa människor ha fått möjligheten att göra högklassiga föreställningar för den österbottniska publiken och möta deras entusiasm men också stundvis kritik. Jag är glad över att renoveringen nu är genomförd, att Wasa Teater fick den upprustning och förnyelse som den och publiken är förtjänt av och att den blev så mycket bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. En seger på alla plan!
– Vad kommer du mest att sakna?
Mina fantastiska kolleger. Morgonkaffet då alla i personalen träffas. Att få komma in via den fräscha foajén och sätta mig en stund i de urläckra sofforna och se publik strömma in till biljettkassan eller restaurangen. Det kommer jag definitivt att sakna!
– Utmaningar finns alltid, vilka har varit de största?
Utmaningarna har varit många. Hela min chefsperiod har präglats av renoveringen av teatern och har på det sättet inte varit ”vanliga” år, om det nu ens går att säga att något sådant existerar på en teater. Generellt sett är frågor som berör personalen alltid knepiga, i synnerhet i ett teaterhus där man konstant jobbar för deadlines och där det egentligen inte finns tid för konflikter men som naturligtvis och kanske just därför inte heller går att undvika. Det är alltid tungt. Men de största utmaningarna har nog gällt det ekonomiska, dels gällande själva verksamheten men också finansieringen av renoveringen. En teater måste vara dynamisk, förnya sig och producera upplevelser som är attraktiva för en betalande publik - dagligen.
– Hur ser dina framtidsplaner ut?
Det vet jag faktiskt inte ännu. Jag söker jobb, det är mina närmaste framtidsplaner. Och snart börjar min semester och då har jag tänkt dra på mig snickarbyxorna och fortsätta skrapa på mina gamla fönster, det är den bästa avkopplingen som finns!
