Sätter punkt för en 40-årig karriär

Den 1.9.1981 inledde den nyblivna forstmästaren Kenneth Heimdahl sin karriär vid Korsholms lantbruksskolor som lärare inom skogsbruket. Den då 24 år gamla Kenneth hade värvats från sommarjobbet inom skogsbruksplanering i Sideby till att börja undervisa i skogsbruk vid lantbruksskolan och sköta om skolans över 500 ha stora skog. Nu 41 år senare, på våren år 2022, sätter han punkt för en hängiven karriär inom yrkesutbildningen och tar sig an pensionärslivet.

• Visst såg skolorna annorlunda ut då jag började här. Dels undervisningen, men dels också arbetet på skollägenheten. Då jag började på Korsholms lantbruksskolor jobbade fastighetspersonalen i skogen på vinternoch vi hade bland annat en skogsarbetare anställd på Replot som jag blev förman för. Vi hade en såg på skolområdet i Gamla Vasa bredvid där Campus Kungsgårdens byggutbildning finns i dag och sågade nog över 1000 stockar i året vid den.

Efter två år på lantbruksskolan flyttade Kenneth till forstläroanstalten, som också fanns på Kungsgårdsområdet. Där jobbade han till en början med den ettåriga basårsutbildningen och skogsarbetarutbildningen.

• Småningom kom en utbildning för skogsarbetsledare, som jag då började jobba med. Samtidigt jobbade jag också med andra påbyggnadsutbildningar som startade i slutet av -80 talet, bland annat stockhustimring, viltvård, skogsägarutbildning och dylikt. Vi hade också en kursgrupp som på heltid reste runt i regionen och höll skogskurser.

År 1993 slogs de olika yrkesskolorna på Kungsgårdsområdet i Gamla Vasa ihop och bildade Korsholms skolor. I samband med att Korsholms skolor bildades sökte och fick Kenneth jobbet som vuxenutbildningsföreståndare.

• Det är väl det enda jobbet i min karriär som jag på eget initiativ sökt och inte blivit värvad till. 

Under tiden som vuxenutbildningsföreståndare växte sig kortkursverksamheten på Korsholms skolor väldigt stor.

• Då Korsholms skolor bildades hade vi 2-3000 kursdeltagare per år. Sedan kom en del nya bestämmelser och krav på kurser för jordbrukare och då svällde kursverksamheten till att omfatta över 5000 deltagare per år. Kurssekreterarna hade ett enormt arbete att administrera alla kurser och deltagare.

Småningom kom det fristående examenssystemet med i bilden och fick en allt större roll i arbetet vid sidan av kortkurserna. Utöver det såldes också läroavtalsutbildning till läroavtalsbyråerna. Till en av Kenneths uppgifter som vuxenutbildningsföreståndare hörde att skriva under betyg och intyg.

• Det var mycket sådant. Alla som gick en kurs eller fick examen från oss skulle ha ett underskrivet betyg eller intyg. Jag hade en stor bunt papper varje dag som skulle skrivas under och sammanlagt har jag nog undertecknat tiotusentals intyg och betyg under åren. 

År 1997 slogs Korsholms skolor samman med Vasa svenska hälsovårdsläroanstalt, Vasa yrkesinstitut och Svenska konstskolan och bildade Svenska yrkesinstitutet. Lite senare kom också Kvevlax hemslöjdsskola med. 

• Samtidigt blev den grundläggande yrkesutbildningen 3-årig och de fristående examina fick i sin tur ett uppsving. Man började verkligen förstå vikten av att utbilda sig som vuxen och i arbetet. Efter ett tag kom också arbetskraftsutbildningarna med, som vi sålde på offert.

Drygt 10 år senare, år 2009, bildades Yrkesakademin i Österbotten genom en fusion av Svenska yrkesinstitutet, Vocana och Korsnäs kurscenter. Vid Yrkesakademin i Österbotten har Kenneth jobbat bland annat som utvecklingschef och senare också som VD för EduYA Ab.

Under sina 40 år i huset har Kenneth i huvudsak jobbat med vuxenutbildning och han har också varit med och utvecklat vuxenutbildningen i Svenskfinland.

• Det är egentligen bara riktigt i början av min lärarkarriär som jag jobbade som lärare inom den så kallad ungdomsutbildning, sedan har jag jobbat med vuxenutbildning, utvecklingsverksamhet och internationella kontakter. 

Utvecklingsverksamhet har legat Kenneth varmt om hjärtat. Det första projektet som Kenneth blev involverad i var ett jämställdhetsprojekt.

• Det var ungefär år -95. Så projekten går i cirklar, nu jobbar vi med jämställdhet igen. Sedan blev olika landsbygdsprojekt viktiga. Bland annat ordnade vi en ambulerande datautbildning.
• Min policy har alltid varit att ju mera verksamhet vi har som delar på fasta kostnader, desto lättare är det för grundverksamheten att fungera. Om vi sparar, skär och krymper blir det svårt för alla. 

Projekten har också varit en del av verksamheten utåt mot arbetslivet.

• Många projekt har varit sätt för vissa branscher att producera utbildning för arbetslivet. Andra projekt i sin tur är utvecklingsprojekt som är inriktade för personalen, studerande och pedagogiken. Ett av de största, långvariga och viktigaste av de projekten är Examensmästarutbildningen, som YA blev utsedda av Utbildningsstyrelsen att ansvara för och som gett viktiga impulser till dagens yrkesutbildning.

Under åren har YA utvecklat en egen projektavdelning inom organisationen.

• Det är ett av de bästa besluten vi gjort, att bilda en egen avdelning för projektadministration. Den har utvecklats till att bli väldigt känd bland både finansiärer och samarbetspartner som otroligt välfungerande.

Genom åren har Kenneth varit med om fyra fusioner, han har bytt fysisk arbetsplats 11 gånger och upplevt nio rektorer plus ett flertal tf. rektorer i skolorna där han jobbat och har också själv fungerat som tf. rektor en tid.

• Man kan nog säga att det har varit en konstant förändring. Men det är jättebra. Jag förespråkar förändring och tycker det är viktigt. Det är positivt att saker utvecklas och vi borde vara ännu mer i framkant på utvecklingen. 
• Det egentligen enda problemet är att vi ända sedan år 1993 har sparat. Det har alltid varit problem med ekonomin då statliga pengar minskat. Men, man måste alltid anpassa sig till verkligheten, både vad gäller myndighetsdirektiv och ekonomin. Men där tycker jag faktiskt att den här organisationen har varit väldigt duktigt på och alltid anpassat sig till rådande omständigheter.

Det som har varit roligast och mest minnesvärt tycker Kenneth är alla framgångar som nåtts på olika nivåer och inom olika avdelningar.

• Då man lämnar in offerter och vinner dem, skriver projektansökan och får projektet – alla framgångar som vi nått då vi i samarbete kollegor emellan funderat och försökt hitta nya öppningar och idéer – det har triggat och det har varit otroligt roligt. Det är också en av de saker som jag kommer att sakna mest.
• Sedan var det en fantastisk upplevelse och stor förmån att få vara på plats då våra enormt duktiga studerande och deras lärare vann guld i EuroSkills och WorldSkills. 

En sak som jag funderat mycket på under min tid här, är att vi borde bli bättre på att ta tillvara de förmågor som finns i organisationen. Vi har jätteduktig personal, som bara de får befogenheter och utrymme att utvecklas och växa nog tar det ansvaret och som är väldigt duktiga på det. Vi borde ge mera utrymme för personalen att ta mera ansvar och frihet att utveckla verksamheten.

Officiellt går Kenneth i pension våren 2022, men innan dess väntar en lång semester, men också säkert ett och annat jobbsamtal.

• Jag har nog redan saknat kollegorna och att träffa dem. Men som pensionär med mindre sittande på jobbet och mindre stress blir det väl nog i första hand att börja ta hand om sitt välmående på ett annat sätt än tidigare. Sen har jag också en sommarstuga och skog som behöver underhåll, så nog finns det att göra.