Marianne Fred och Heidi Barman-Geust vid Yrkeshögskolan Novia reflekterar över pionjärkursen Permakultur och regenerativt jordbruk.
Sedan hösten 2019 har en tisdagskväll i månaden varit bokad för något speciellt. Då klockan närmat sig 18.00 har vi tillsammans med ett drygt fyrtiotal andra runtom i Finland och Sverige bänkat oss framför våra skärmar. De flesta har haft en lång arbetsdag bakom sig, många har småbarn, katter eller hundar som kryper upp i knät. Ibland har det varit struligt med nätkontakten eller tekniken. Två höstar, vintrar och vårar har vi setts en gång i månaden, samma tid, många olika platser, många fönster in i olika vardagar. Det gemensamma har varit intresset att lära sig mer om permakultur och regenerativt jordbruk. Vi som skriver har fått vara med om en enastående resa, från att ha planerat en helt ny kurs och pirrigt följt med anmälningssiffrorna till att ta kontakt med banbrytarna inom ämnet och be dem bidra till kursen med sin kunskap. Vi har fått följa med hur ett gäng studerande blir till ett kunskapsnätverk där erfarenheter och tankar delas, där företag utvecklas där nytt startas upp och där alla kan bidra oberoende om de varit aktiva företagare i trettio år eller nyss funderat på att börja på något nytt.
Samhörighet på distans
Under kursens gång har varken studerande eller föreläsare träffat varandra på riktigt, IRL, men ändå har det skapats en verklig samhörighet. Kursen var från början planerad att försiggå online men med gemensamma studieresor och två seminarier där vi alla kunde umgås, dela kunskap och erfarenheter. Då restriktionerna blev gällande, var vi kursansvariga oroliga. Hur skulle vi kunna hålla ihop kursen ända till slut, hålla motivationen uppe bara online? Vi vet nu hur långt ett gemensamt intresse och ett sporrande nätverk kan sträcka sig. Det kan sträcka sig över rummet och det kan bära genom tider av osäkerhet och undantag. Kärnan ligger i ett gemensamt intresse som fört samman personer med olika bakgrund, från olika regioner och med olika motiv för studierna. Genom att studera online har personer som kanske annars inte skulle hittat varandra, nu kunnat få ta del av varandras berättelser, av varandras planer för framtiden med odling och djurhållning, men också kring entreprenörskap och livet i allmänhet har det skapats ett slags kollektiv. Ett gäng som hittat varandra. Permakultur handlar mycket om att gräva där man står, att se sina egna behov och resurser och jobba utgående från det. Om man då har ett nätverk med likasinnade som har förståelsen och kunskapen att hjälpa och ge råd, då har man en extra resurs och vågar ta steget att sätta sina planer i verket. Många har även haft värdefulla nätverk sedan tidigare inom branschen som de tagit med sig och delat med de andra.
Det finns nu ett stort intresse att få träffas och för att skapa kontinuitet i de nätverk som uppstått mellan studerande och föreläsare. Vi hoppas att sommaren ger oss möjligheter att besöka varandra, se de där odlingarna vi bara fått erfara på bild. Titta på odlingsmarkerna, se djuren, lägga fingrarna i myllan och prata om jordmånen, kretsloppet, vattnet, designen. Dela insikterna och aha-upplevelserna. För oss som skriver fortsätter resan i höst då kursen drar i gång för andra gången med ett nytt gäng. Från första dagen ska vi jobba på att utöka nätverket som skapats, bjuda in de nya studerande och hoppas, hoppas att vi alla kunde träffas på ett gemensamt seminarium med studiebesök inom en snar framtid. På så sätt stärks nätverket ytterligare med fler likasinnade runtom i landet, över landsgränserna, i stugor och lägenheter.
Länkar
En tidigare text om kursen har publicerats i Svängrum i juni 2020.
Ta del av slutarbetena i kursen Permakultur och regenerativt jordbruk på Storymaps.
Anmäl dig till kursen Permakultur och regenerativt jordbruk med start i oktober 2021
