Idag, 20:e januari 2020, sitter jag på tåget på väg till Helsingfors på ett möte med andra finlandssvenska yrkesskolerektorer. Dagens agenda på Konstsamfundet är yrkesutbildningen i Svenskfinland. Samtidigt som tåget rusar fram, så funderar jag litet på årtiondet som gått.
Nu har vi övergått till ett nytt årtionde 2020 och lämnat det förra decenniet till historien. Det som man främst kommer ihåg av förra årtiondet var ständiga inbesparingar och förändringar inom yrkesutbildningen. Statsfinansieringen har minskat med ca 30% sedan 2011, vilket har lett till många olika anpassningsåtgärder. Anpassningsåtgärderna har varit nödvändiga men har också lett till en del besvikelser. Under 2010-talet har man också från statligt håll eftersträvat färre och större utbildningsanordnare inom yrkesutbildningen, vilket syntes b.la genom att vi som utbildningsanordnare fick på nytt söka om tillstånd att ordna yrkesutbildning.
Under senare delen av årtiondet tog reformen av yrkesutbildningen all tid. Reformen har medfört b.la en ökad flexibilitet i studieupplägget, personliga studievägar, personliga utvecklingsplaner för kunnandet, möjlighet till att lära sig i olika miljöer och på olika tider. Uppdelningen i yrkesutbildning för unga och vuxna upphörde, alla studerar oberoende av ålder på samma sätt. Examensstrukturen förändrades, flera tidigare examina sammanslogs och vi fick kompetenspoäng på alla examina. Förändringar som i sig är i tiden och har många pedagogiska fördelar, har också medfört en förändrad lärarroll samt nya arbetsuppgifter och rutiner för den undervisande personalen.
Nu i inledningsskedet av 2020-talet kommer följande förändring, arbetet med en utvidgning av läroplikten är på gång. Utvidgningen av läroplikten till 18 år är planerad att gälla från hösten 2021. Tanken är att alla ungdomar som kommer ut från grundläggande utbildningen skall ha en examen på minst andra stadiet, idag finns på nationell nivå ca 15% som inte har avlagt en examen på andra stadiet. På finlandssvenskt håll är procenten betydligt lägre. Utvidgningen av läroplikten kommer att ge oss nya möjligheter, men också många utmaningar. Inom Yrkesakademin behöver vi säkert utveckla nya modeller för handledningen av studerande, med tanke på att läropliktsåldern höjs.
Om man som rektor får önska något inför det nya årtiondet, så önskar jag att vi inom yrkesutbildningen skulle få några år av stabilitet utan genomgripande förändringar av verksamheten. Personalen inom yrkesutbildningen behöver få arbetsro för att kunna förverkliga allt som den nya yrkesutbildningen har medfört. Arbetsbelastningen har varit hög på personalen inom yrkesutbildningen och det behövs få tid för återhämtning. Finansieringen av andra stadiets yrkesutbildning behöver säkerställas för en längre tid än bara ett kalenderår i taget, dagens modell ger inte en utbildningsanordnare många möjligheter till att planera verksamheten på längre sikt. Dock är det är bra att man från statligt håll bereder ett ställningstagande för utbildningen i Finland, idag upplevs det som att många åtgärder görs efter att någon part har uttryckt tillräckligt starka åsikter i frågan. Vi behöver en helhetssyn på hur utbildningen i Finland skall utvecklas och inte bara se på en utbildningsform i taget.
Samtidigt som tåget börjar närma sig vår huvudstad, så är min övertygelse att vi har ett nytt spännande årtionde framför oss med många möjligheter. I samhället överlag kommer det säkert att ske många förändringar, då tänker jag främst på den allmänna teknikutvecklingen och på allt som klimatförändringen kommer att medföra. Säkert kommer det att påverka yrkesutbildningen, men hur återstår att se. Men som vanligt beror det mycket på vår egen personliga inställning om vi ser möjligheter eller hot i förändringarna.
