Intervju med Thomas Lundin om rollen som Göran i Wasa Teaters Tillsammans
När Wasa Teater i höst presenterar Lukas Moodyssons moderna klassiker Tillsammans i en ny scenversion, möter publiken ett brokigt kollektiv, svallande idealism och ett 70-tal som både känns avlägset och förvånansvärt nära. I centrum står karaktären Göran, spelad av Thomas Lundin. Han ser fram emot att låta publiken återvända till en tid då man rökte i bilen, barn fick cykla fritt och discomusiken stod sida vid sida med politiska proteströrelser.
Vi träffar Thomas en vinterdag, då repetitionerna ännu inte har dragit igång – men entusiasmen är påtaglig.
Moodyssons bästa
För många i publiken är Tillsammans redan en älskad filmklassiker. Men vad betyder berättelsen för Thomas själv?
”Jag tycker att det här är Moodyssons bästa film. Han blandar komedi och tragedi med en sådan värme”, säger han. “Man skrattar, men inte åt personerna – man skrattar med dem. Och kanske lite åt sig själv.”
Genomsnäll – tills det brister
Huvudpersonen Göran är själva hjärtat i kollektivet. En mjuk idealist som vill alla väl, alltid. Kanske lite för väl.
“Han är ju en jättesnäll människa. Han vill vara alla till lags och sätter alltid sina egna behov sist,” säger Thomas. “Det håller inte i längden. Till slut når han bristningsgränsen, och då brister det ordentligt. Det är det som gör honom så rolig och samtidigt gripande att gestalta.”
Är Thomas själv typecastad som den snälle?
“Jag tror på snällhet, verkligen. Det är en bristvara idag. Jag är inte dum-snäll, men visst finns det något i mig som gör att den här rollen ändå känns naturlig.”
När han fick frågan om att medverka behövde han inte tänka länge.
“Jag sa ja direkt. Jag hade kunnat spela vilken roll som helst i den här pjäsen – men visst hoppades jag i hemlighet på Göran.”
Frihet, fara och Ted Gärdestad
“Jag är uppvuxen i en småstad, i en vanlig kärnfamilj. Det fanns en frihet i att vara barn då. Jag minns att jag cyklade på egen hand ensam genom stan som fyra-femåring – utan cykelhjälm förstås.”
Han skrattar åt berättelsen om den första resan hem:
“Jag bars hem från BB i en bananlåda som min mormor klätt in i gult tyg. Den placerades i baksätet på bilen – utan säkerhetsbälte. Det var en helt annan tid. Tänk om det kunde gå att kombinera 70-talets frihet med dagens säkerhetstänk.”
Sjuttiotalet var också politiskt stormigt, påpekar han att han insett som vuxen.
“Det var protester, kalla kriget, proggens framväxt. Samtidigt discomusik och dans. Det var motsägelsefullt, men väldigt levande. Och världen var spänd – något vi tyvärr känner igen idag.”
Musiken håller han kär än i dag. När han får frågan vilken 70-talslåt han skulle spela i herrlogen innan repetition kommer svaret snabbt:
“Ted Gärdestads ‘Jag vill ha en egen måne’. Den ingår ju också i pjäsen. Och Ted är tidlöst fin.”
Mode, pälsar och jeans som sitter ordentligt
70-tals modet är viktigt och framträdande i pjäsen. Har Thomas något sjuttiotalsplagg han fortfarande bär? Han lyser upp.
“Jag har ärvt min morfars päls. En halv-lång päls från sjuttiotalet. Jag använde den på nittiotalet, på 2000-talet och nu igen när det är riktigt kallt. Den blir aldrig omodern.”
Men dagens lösa jeansmodetrend är inget för honom.
“Jag älskar stuprörsjeans! De fanns också på sjuttiotalet, och jag tycker fortfarande att de sitter bäst. De där lösa byxorna som är moderna nu – nej tack. Då känner jag mig som en gubbe. Kostymavdelningen på teatern har dessutom lovat att hitta riktiga sjuttiotalskläder, inte bara nysydda pastischer. Det blir en riktig nostalgiupplevelse. En fest för ögat!”
Ett hårigt avslut – bokstavligen
Thomas har dessutom odlat ut sitt hår inför rollen.
“När jag kom till Wasa Teater förra gången hade jag långt hår som direkt klipptes av inför en annan roll. Jag hade precis börjat odla det långt igen när jag fick jag frågan om Tillsammans.”
Det visade sig vara perfekt timing:
“De ville ha lite långt sjuttiotalshår, så jag fick fortsätta odla. Under fjolårets julturné fick jag massor av kommentarer om det. Vissa sa ‘varför har du så fult hår?’ och andra tyckte jag såg ut som Benjamin Ingrosso. Så smaken är som baken.”
“Det ska kännas som att kliva rakt in i tiden”
Thomas ser fram emot att publiken – och särskilt den äldre delen av publiken – får återvända till ett decennium många minns med värme.
“Vi kommer göra en epok-pjäs. Inte 1700-tal utan 70-tal och det kommer bli en fest för ögat. Och såklart en hel del skratt.”
FAKTARUTA
Pjäs: Tillsammans av Lukas Moodysson
Teater: Wasa Teater
Premiär: 19.9.2025
Musik i pjäsen: ABBA, Ted Gärdestad m.m.
Mer info på www.wasateater.fi
