Ulrica Karp

– Man ska itt bränn se på  kallvattne

Efter 12 år på posten som direktör för samkommunen Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur är det dags för Ulrica Karp att ställa upp på intervju med anledning av sin 50-års dag. De jämna åren har firats stort både bland kolleger och inbjudna gäster och privat.

  • Det har varit riktigt roligt. Jag funderade länge på om jag skulle fira eller inte, men nog har det varit roligt att fira jämna år.

Ulrica valdes till posten som direktör för samkommunen 2007, mitt under en av samkommunens mest turbulenta tider.

  • Jag gick från att vara ekonomichef till ekonomidirektör till direktör på ganska kort tid. Samtidigt som jag tillträdde var vi mitt i processen med bildandet av Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi, Novia. Förhandlingarna kring bildandet av Yrkesakademin i Österbotten pågick också då och jämsides med detta gjordes planeringen av såväl Campus Kungsgården som Brändö Campus.
  • Det var verkligen en turbulent tid, jag minns att vi sprang istället för att gå i korridorerna för att vi skulle hinna göra mera om dagarna.

Sitt första stora byggprojekt som direktör fick Ulrica tackla direkt i och med byggandet av Campus Kungsgården. Bygget inleddes 2009 och stod klart i sin helhet år 2014.

  • Tanken med Campus Kungsgården föddes från viljan att bilda ett campus för tredje stadiets utbildningar på Brändö. Redan under SYI-tiden började vi planera för bygget och inledde det också samtidigt som SYI, Vocana och KKC fusionerades till Yrkesakademin i Österbotten år 2009.
  • Målet med Campus Kungsgården och ett campus på Brändö var att trygga den svenskspråkiga yrkesutbildningen på andra- och tredje stadiet i Österbotten. Att ha två starka campusområden var en viktig kugge i detta arbete. Byggprojektet och också avyttrandet av Svenska yrkeshögskolan till Novia och fusionen med SYI, KKC och Vocana samtidigt var nog ett riktigt stålbad för en som var ny i direktörsrollen.

Ganska snart efter att projektet Campus Kungsgården var klart och Yrkesakademin i Österbotten hade flyttat sina Vasa-enheter under samma tak kom de första finansieringsnedskärningarna av många för yrkesutbildningen.

  • Yrkesutbildningen i Finland har genomgått en mängd reformer på en mycket kort tid och fast det har varit otroligt tufft tycker jag att vi som organisation har klarat dem bra. Trots alla nedskärningar som drabbat utbildningen har vi en stark organisation som lyckats anpassa sig till förändringarna. Nu önskar jag ändå att vi skulle få tid att ytterligare anpassa vår verksamhet till nya förutsättningar. Vi ska naturligtvis inte sluta utveckla, men jag skulle gärna vilja utveckla verksamheten utan att samtidigt känna att vi måste avveckla något på grund av ekonomiska skäl.

Efter att Campus Kungsgården stod klart var det dags att ta itu med nästa stora byggprojekt, nämligen renoveringen av Wasa Teater. Diskussionerna kring teaterrenoveringen inleddes redan under byggnadstiden av Campus Kungsgården, men projektets praktiska förverkligande startade först senare för att vara klart i tid inför firandet av teaterns 100-års jubileum år 2019.

  • Teaterrenoveringen har varit ett väldigt intensivt och utmanande projekt så då vi har teatern färdig tar vi nog en paus med stora byggprojekt för en tid. 

Att ro iland dessa byggprojekt på över 52 miljoner euro sammanlagt, samtidigt som fusionsdiskussioner och nedskärningar i finansieringen har varit så gott som vardag, har varit krävande och intensivt och också krävt ett stort samarbete.

  • Utan bra kolleger runt omkring skulle det här aldrig ha gått. Samkommunens styrelse har också varit ett enormt stöd i alla processer vi tagit oss an och en viktig del i upprätthållandet av vår verksamhet.
  • En av de saker jag är mest stolt över som direktör är att vi trots att vår omsättning minskat mycket under åren har en organisation som är välmående och en ekonomi som håller. Vi hör också till de största arbetsgivarna i Vasa.

Förutom att hon jobbar nära med yrkesutbildningen på andra stadiet ligger också yrkesutbildningen på tredje stadiet direktören varmt om hjärtat.

  • Att upprätthålla intressebevakningen för yrkeshögskolan är en del av samkommunens och direktörens uppgifter. Jag har varit väldigt involverad i yrkeshögskoleverksamheten i olika former och sammanhang under åren och ser det som en viktig del av mitt jobb. En stark, svenskspråkig yrkeshögskola i Österbotten är en förutsättning för att vi ska ha en livskraftig region.

Förutom stödet från kolleger och beslutsfattare har också stödet från familjen betytt mycket för Ulrica i jobbet som direktör.

  • Om du inte har familjens stöd kan du inte ha ett sådant här jobb. Jag hör till dem som tycker att man inte behöver synas och höras överallt och hellre håller mig i bakgrunden även om jag tar den plats jag behöver som direktör. Men nog tar man jobbet med sig hem också och det har det funnits gånger då mina döttrar sagt att jag får fiska efter min telefon från havsbotten om jag tar med den till villan.

Erfarenheter, nya kunskaper och nya kontakter är bland de stora sakerna som Ulrica kommer att tänka på då det gäller vad hon tar med sig från de första 12 åren som direktör.

  • Men alla människomöten är nog de som gjort störst intryck.
  • En viss distans till jobbet har jag också varit tvungen att lära mig att ha. Sedan jag började har det inte funnits mycket tid för reflektion utan det har alltid varit nästa projekt och nästa, nästa, hela tiden. Klart att det också finns många saker som man med facit på hand skulle ha velat göra annorlunda, men alla gör vi så gott vi kan. Mina viktigaste ledord under åren som direktör är att jag inte ska bränna mej på kallt vatten och att alltid se människan. Om man minns det klarar man sig ganska långt.

Om fem år ser Ulrica att organisationen hon leder har stärkt sin position i samhället ytterligare.

  • Vi har ett ännu aktivare näringslivssamarbete än vi redan har till nytta för yrkesutbildningen, våra teatersalonger är välfyllda då publiken vill se våra pjäser och kulturen har ännu större synlighet och möjlighet tack vare KulturÖsterbotten. Jag vill att vi utvecklar oss hela tiden och jag hoppas att vi efter år av olika reformer får arbetsro att utveckla istället för att avveckla ekonomiskt.